onsdag 27 mars 2024

 

EU-HÖGSKOLAN OCH ALLA MED HELA SLÄKTET

Nya högskolelagen innefattar även att medborgare i EES-området eller personer som har EU-blåkort (vistelse för högkvalificerad anställning och vistelse i Finland minst ett år) eller uppehållstillstånd enligt utlänningslagen behöver inte betala avgifter.

Så, samtidigt har man tagit med i lagförslaget definitioner som:

1. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att begreppet familjemedlem definieras i enlighet med utlänningslagens bestämmelser.

2. Med makar jämställs personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning är att de har bott tillsammans minst två år.

3. Boendetid förutsätts inte av makar, om personerna i fråga gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl.

Eftersom det är fråga om lagstiftning och inte om sakprosa så kvarstår det åtminstone i mina tankar denna fråga:

Utöver punkterna ovan så finns det i lagen många stycken till om ämnet, vilket får mig att undra i vilken mån har Landskapsregeringen tänkt omfatta inflyttningsfrågan i detta lagpaket? Hur blir det sedan i praktiken när öppna och luddiga formuleringar verkar tillåta så mycket?


 

FULLLMAKT OCH ÖPPNA DÖRRAR

I Landskapsregeringens förslag till en ny högskolelag tas fram som grundläggande punkter att:

1.    högskolan är en renodlad yrkeshögskola (om man i framtiden går inför att även akademiska högskolestudier ingår måste högskolan ges den själv-styrelse som grundlagen förutsätter)

2.    bestämmelser om vilka examina som ska kunna avläggas vid högskolan och utbildningsplanerna ska fastställas i landskapsförordning

3.    Landskapsregeringens övergripande målsättning med lagen är att möjliggöra internationellt konkurrenskraftig yrkeshögskoleutbildning på Åland av hög kvalitet

4.    undervisningsspråket vid högskolan förutom svenska kan vara engelska (möjligt att ha engelska som undervisningsspråk).

Så här har det låtit tidigare men frågan blir ännu hur man tänker precisera sina målsättningar (jfr. även med insändare 13.3. och 15.3.).

Till exempel om specialiseringsutbildningar säger lagförslaget att: ”I 4 mom. föreslås en förordningsfullmakt enligt vilken bestämmelser om specialiserings-utbildningarnas mål och minimi-omfattning ska utfärdas i landskapsförordning”.

Jag har under den gångna månadens landskapskris hunnit bli allergisk för ordet fullmakt. Jag gillar inte att ordet används i en lag utan närmare preciseringar.

Är det landskapsregeringen som här behöver fullmakt för att utfärda sina egna landskapsförordningar när landskapet ändå säger sig vara huvudmannen för högskolan? Eller någon annan? Samtidigt vill lagen ändå att ”villkoren för specialiseringsutbildningarna sammanfaller med reglerna för samma vid yrkeshögskolorna i riket”.

En annan intressant aspekt gäller s k uppdragsutbildningar som ”utformas i enlighet med de särskilda behov som beställaren har, men uppdragsutbildningen kan bara ges inom de utbildningsområden där högskolan har examensrätt”. Och vem har begränsat examensrätten?

Sedan, den tillhörande väldigt öppna formuleringen lyder så här: ”Uppdragsgivare kan vara landskapsregeringen, ett land, en internationell organisation, ett offentligt samfund, en stiftelse eller en privat sammanslutning”. Business för all del, men ändå, tar Åland emot uppdrag från vilka instanser som helst i sin högskola? Den här punkten behöver jag ännu utveckla och återkomma till.

 

AV BEHÖRIGHETEN KVARSTÅR ETT ”DOCK”

 I landskapsregeringens förslag till ny högskolelag får vi läsa att rikets behörighet omfattar:                                                                                      

 1. rättsområdena internationella fördrag                                                                                                   

2. handelssjöfart

3. offentliga sjörätten

4. sjösäkerheten (enl. internationella konventioner)

5. sjöfartsutbildningen (med behörighetsfördelning och överenskommelseförordning)

6. dimissionsrätt till statens universitet (d v s vilka fordringar en läroinrättning ska fylla)

7. utvärdering av kvalitetssystem (samma behörighet med riket, överenskommelseförordning med

    Nationella centret för utbildningsutvärdering)

8. att vara verksam inom hälso- och sjukvården och således regleras sjukskötarutbildningen med en

    överenskommelseförordning                                                                                                                                               

                                                        

Nog har landskapsregeringen humor också. Det står i lagtexten sedan att: ”Undervisningsväsendet hör dock(!) i sin helhet även inom detta område till landskapets behörighet”.

Enligt protokoll fört vid enskild föredragning på Utbildnings- och kulturavdelningen överförs till lagberedning förslag till ny lag om en åländsk referensram för examina och övriga samlade kompetenser (lagpromemoria, ÅLR 2023/8806 U2 9). Blir referensramen faktiskt åländsk?

Mera precist skriver man i lagförslaget så här: ”Ett arbete pågår vid landskapsregeringen med att ta fram en egen åländsk referensram för kvalifikationer som kopplar ihop det åländska utbildnings-systemet med den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF)”. Det blir ”lättare att planera, genomföra och utvärdera utbildningar”. Visst kan det vara så.

Men ”dock” verkar det som ramen blir allt annat än åländsk. Och all denna bortskänkning av behörighet i extremliberal anda kostar (se insändare 13.3.)


 

UTVECKLING SOM KOSTNADER

Landskapsregeringen har lanserat ett förslag till ny en högskolelag (se på hemsidan under Nyheter). Det som jag här sammanfattar är finansieringsbehoven som nämns i lagen:

1.     Det långsiktiga målet att bolagisera högskolan (med ÅLR som huvudman) kräver ännu ett grundligt arbete.

2.     För att stärka högskolans FUI-verksamhet (obligatoriskt: forskning, utveckling, innovation) måste utbildningsavtalet och tillhörande finansieringsmodell ändras för att säkerställa att det finns tillräcklig finansiering för forskning, utveckling och innovation.

3.     Specialiseringsutbildningar och den förberedande undervisningen kan innebära ett utökat personalbehov och tillhörande kringkostnader.

4.     Vad gäller FUI-verksamhet saknas idag formell extern granskning och detta måste nu införas.

5.     Högskolan ska samverka med näringslivet och samhället i övrigt, vilket kräver en ökad koordinering och administration vid högskolan. Detta kan medföra ökade personal- och driftskostnader.

6.     Förberedande undervisning för personer som inte har svenska som modersmål. Bestämmelser kring hur verksamheter finansieras måste beaktas och inkluderas.

7.     Kravet på att högskolan regelbundet ska delta i extern utvärdering kan i viss mån kräva ökade resurser.

8.     Ett ökat utnyttjande av möjligheten att ge utbildningar som leder till högre yrkeshögskoleexamina ökar kostnaderna.

9.     De nya studiehelheterna för högre yrkeshögskoleexamen kommer att kräva resurser för att byggas upp.

10.   Detta höjer också kravnivån för den föreläsande personalen vilket även det är en resursfråga.

11.   Det blir fler studeranden på campus, vilket eventuellt kräver mera utrymmen. 

12.   De skärpta kraven vid frånvaro kräver disciplinerade utbildningsprogram och mera studiehandledning. Detta kan öka administrationen då studietiden ska följas upp.

13.   Ökade kostnader för tester av de studerandes hälsotillstånd och för narkotikatester (särskilda säkerhetskrav och informationsskyldigheten).

14.   För medborgare från stater utanför EES-området ska högskolan utveckla ett stipendiesystem för att trygga möjligheten att ändå kunna ta del av utbildningarna.

15.   Syftet med de högre avgifterna är att höja terminsavgifterna så att de täcker alla kostnader och minska möjligheterna att kringgå skyldigheten att betala terminsavgift.

16.   Högskolan fungerar som ett naturligt centrum för forskning kopplat till åländska utvecklings- och hållbarhetsprojekt. 

I finans- och näringsutskottets betänkande (1/2023 - 2024) konstaterar man ytterligare att även frågan kring högskolans fastigheter behöver klargöras.

Så frågan blir: Varför allt detta? Jag får återkomma till orsakerna i nästa insändare.


tisdag 29 januari 2013

46. FÖRSTA FÖRSÖK TILL ÅLÄNDSK UPPDATERING

1. INSÄNDARE

I en nyhetsartikel 1.12. (ÅT) med temat EU-parlamentsplats citeras Harry Jansson med bland annat detta: ”Ett nej till Lissabonfördraget hade ställt Åland utanför EU på de områden vi har behörighet”.
Vi lever till den grad turbulenta tider i Europa att jag anser befogat att klargöra och/eller repetera för hela det åländska folket hur det riktigt ligger till med Åland i dag.
Nu vill jag därför ställa två öppna frågor till Harry Jansson, inte av partipolitiska skäl utan alltså av allmänt intresse:
1. Vad avser du mer exakt med termen behörighet i detta sammanhang? Att Åland får säga ja eller nej? Eller att Åland får vara med om att fatta beslut om lagar? Eller något annat? Och menar du att behörigheten är direkt eller indirekt?
2. Vad eller vilka samhällsområden gäller denna behörighet i dag?
Jag tror det gynnar åländsk politik om alla vet vad som gäller.
Merja Renvall


2. SVAR (ÅLANDSTIDNINGEN 12.12.2012):
Harry Jansson svarar:

Hej Merja och tack för intressanta och behövliga frågor med tanke på den allmänna debatten.

Jag vill betona att det är fråga om komplicerade politiska och rättsliga överväganden (som EU-domstolen i sista hand ensam har rätt att avgöra).

Min slutsats är att i samband med det så kallade Lissabonfördraget 2009 hade ett uteblivit åländskt bifall ställt Åland utanför unionen eftersom nämnda fördrag ersätter alla tidigare EU-avtal (inklusive Ålands anslutningsprotokoll).

I väntan på en ny EU-relation sulle dock EU-rätten varit tillämplig på Åland inom de rättsområden Finland sitter på rätten att lagstifta.

Men vi skulle ha saknat till exempel ett regelverk för handel (import/export) med unionen, vilket skulle ha skapat kaos för hela öriket, inte minst för industri och jordbrukssektorerna.

I samband med att lagtinget godkände Lissabonfördraget 2009 antogs följande kläm:

”att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i syfte att Finlands regering inte ska godkänna en omfördelning av parlamentsplatserna innan Åland tillförsäkrats representation, fortsätter att på nationell och europeisk nivå hävda kravet på en åländsk plats i Europaparlamentet”.

I och med att denna omfördelning kommer att ske under 201 vore det dumt av lagtinget att ge ifrån sig ”Kroatien-kortet” utan att först se resultatet av de kommande förhandlingarna.

Kroatiens EU-anslutning påverkas dock inte av ett uteblivet åländskt bifall.

Grundlagsutskottet har nämligen bestämt att Finland kan godkänna internationella fördrag trots att Ålands bifall saknas.

Därför leder ett uteblivet åländskt bifall i ett första skede ”enbart” till juridiska problem på axeln Mariehamn-Helsingfors.

Med ”behörighet” avser jag de rättsområden där Ålands lagting stiftar lagar, det vill säga ifråga om Kroatien –fördraget närmast regionalpolitik, fiske, natur- och miljövård.
Vår behörighet i övrigt framgår av uppräkningen i självstyrelselagens 18:e paragraf.


3. SJÄLVSTYRELSELAGENS 18:E PARAGRAF ( www.lagtinget.ax )

Landskapets lagstiftningsbehörighet

Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om

1) lagtingets organisation och uppgifter samt val av lagtingets ledamöter; landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar,

2) landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda, disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän,

2a) (59/96) arbetspensionsskydd för landskapets anställda och för förtroendevalda inom landskapsförvaltningen samt för rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet,

3) landskapets flagga och vapen och deras användning i landskapet, användningen av landskapets flagga på landskapets fartyg samt på handelsfartyg och fiske-, fritids- och därmed jämförbara farkoster som har hemort i landskapet, dock så att statliga ämbetsverks och inrättningars samt enskildas rätt att använda rikets flagga inte får inskränkas,

4) kommunindelning, kommunala val, kommunernas förvaltning, kommunernas tjänsteinnehavare, tjänstekollektivavtal för kommunernas anställda, disciplinär bestraffning av kommunernas tjänsteinnehavare,

5) landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt, landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet, kommunerna tillkommande skatter,

6) allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten; brand- och räddningsväsendet,

7) byggnads- och planväsendet, grannelagsförhållanden, bostadsproduktion,

8) inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter för allmänt behov mot full ersättning, med undantag av vad som stadgas i 61 §,

9) hyra och hyresreglering, lega av jord,

10) natur- och miljövård, friluftsliv, vattenrätt,

11) fornminnen, skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och föremål i landskapet,

12) hälso- och sjukvård, med de undantag som stadgas i 27 § 24, 29 och 30 punkten; eldbegängelse,

13) socialvård; tillstånd till utskänkning av alkoholdrycker,

14) (59/96) undervisning, läroavtal, kultur, idrott, ungdomsarbete; arkiv-, biblioteks- och museiväsendet med det undantag som stadgas i 27 § 39 punkten,

15) jord- och skogsbruk; styrning av lantbruksproduktionen, dock så att förhandlingar skall föras med de statsmyndigheter saken gäller innan lagstiftningsåtgärder angående styrning av lantbruksproduktionen vidtas,

16) jakt och fiske, registrering av fiskefartyg, styrning av fiskerinäringen,

17) djurskydd och veterinärväsendet med de undantag som stadgas i 27 § 31-33 punkten,

18) tillvaratagande av jordbruksmarks, skogsmarks och fiskevattens produktionsförmåga; skyldighet att i sådant syfte mot full ersättning i någon annans besittning för viss tid upplåta jordbruksmark och fiskevatten som är outnyttjade eller endast delvis utnyttjade,

19) rätt att leta efter, inmuta och utnyttja mineralfyndigheter,

20) postväsendet samt rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet med de begränsningar som följer av 27 § 4 punkten,

21) vägar och kanaler, vägtrafik, spårbunden trafik, båttrafik, farleder för den lokala sjötrafiken,

22) näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 11 §, 27 § 2, 4, 9, 12-15, 17-19, 26, 27, 29-34, 37 och 40 punkten samt 29 § 1 mom. 3-5 punkten, dock så att även lagtinget har behörighet att vidta åtgärder för att främja sådan näringsverksamhet som avses i de nämnda punkterna,

23) främjande av sysselsättningen,

24) statistik om förhållandena i landskapet,

25) beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet,

26) utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet,

27) övriga angelägenheter som enligt grundsatserna i denna lag skall hänföras till landskapets lagstiftningsbehörighet.




torsdag 1 november 2012

45. EU-FINLAND KOKAR Kommunalval (nr 3)

Det låga valdeltagandet i Finlands kommunalval håller man på att ivrigt analysera. Det här är mina observationer.

Det intressantaste för Åland är om vi, som både väljare och/eller politiker, kan få lärorika insikter av den här typen av tendenser:

1. Man pratar om ”sofflocket” och antyder att icke-röstande medborgare är politiskt passiva.
Men jag anser att en stor andel av dem har blivit aktivt analyserande människor.

2.  Den häftiga debatten i finska Finland tyder på det och på att folk förbereder sig mentalt för större förändringar vad gäller Finlands EU-medlemskap (läs galenskap). Det första steget, och första försöket, var Sannfinländarnas (SF) seger i riksdagsvalet 2011.

3. Men nu har folk börjat också inse hur de stora linjedragningarna mot allt mer centraliserat system påverkar också på kommunal nivå. Det betyder i klartext bättre möjligheter för EU att få igenom sina direktiv (läs utan folkets inblandning). När Sannfinländarna (SF) kritiserat EU men inte tagit klar ställning till utträde ur EU så har många blivit tveksamma och inte röstat alls och den stora segern blev lite mindre (men dock betydelsefull). Den här nyansskillnaden vill inte media ta upp eftersom dimridån gagnar större partier. I vems händer är landets media?

4.  Under den aktuella valomgången var det häpnadsväckande att se hur man från regeringsnivån basunerar för starka centralkommuner och samtidigt går kandidater från samma partier ute i kommuner och är helt emot några sammanslagningar (YLE 30.10.). Och jag frågar, ställer kandidater upp för värderingar som partiledningen inte mera står för? Vad är det för elitmänniskor(!) som sitter i regeringen egentligen?

5. På grund av allt detta har det också uppstått hela åtta stycken mindre partier (ännu utanför riksdagen) som ställde upp i valet. Men dem brukar inte media ta upp ens namnen på (bortsett en kort intervjurunda i YLE). Är detta demokrati och fri val?

6. Eftersom det är som det är så kan man förvänta sig en verklig batalj inför nästa riksdagsval
och EU-val.

7. Som en lösning till demokratibristen och det låga valdeltagandet lanserades tanken om att få mer demokrati inom partierna (YLE 30.10.)!

Sammantaget, även de största partierna i Finland står nu för bara cirka 20% av drygt 57% (valdeltagandet) och inte för cirka 20% av 100%. Det kan man säga eftersom sofflocket funderar aktivt på ett steg nummer två och har inte passivt lämnat sina röster för dessa partier.

måndag 22 oktober 2012

44. EU-FINLAND KOKAR: Vilseledd riksdag (nr 2)

Den här typen av frågor har pyrt under många år redan i Finland.

Justitiekansler Jaakko Jonkka har nyligen tagit ett beslut i ärendet som gäller huruvida Finland kommer i första hand som fordringsägare i samband med ESM (europeiska stabilitetsmekanismen) eller inte.

Han anser att det inte finns någon anledning att tro att statsrådet skulle ha vilselett riksdagen. Men han påpekar dock att beskrivningen i det inledande stycket om fordringsägarens ställning inte motsvarar texten i ESM-avtalet!
Två professorer (Tuomas Ojanen, Kaarlo Tuori) har konstaterat att
1. riksdagen har både behandlat och beslutat i ärendet på basis av delvis felaktig information
2.  fordringsägarens ställning åtminstone delvis baserar sig på antaganden som nu inte verkar bli verklighet.

Även Johannes Koskinen, ordförande för grundlagsutskottet är kritisk: Han undrar om  Olli Rehn avsiktligen gett felaktig information. I regeringens framställning påstod man nämligen att Finlands som fordringsägare har företräde, vilket både ministeriet och riksdagen hela tiden utgått från. Men sedan kom Olli Rehn med beskedet att fordringsägarens ställning avgörs fall för fall. I samband med lån till Spanien avstod man redan från möjligheten till företräde.

Folk är inte heller sena att kommentera:

1. EU och demokrati ryms inte i samma mening.

2. Det har blivit dags för folket att ta sig ut på torg och gator.

3. Jag har inte röstat för detta.

4. Tyvärr så känns det som att hela förvaltningen är genomrutten, inklusive det  juridiska etablissemanget.

5. Hur skall vi göra när landets rättsväsende inte fungerar och är politiskt genomkorrumperat?

6. Nu har man kommit så långt med nonchalerandet av demokratin att det är viktigt att i alla val rösta på vilka som helst andra partier och politiker än de som utgör den nuvarande regeringen.

- Undrar vad Åland i sin tur riktigt kan förvänta sig av systemet EU-Finland, och av sina kontakter, kandidater och festtalare inom samma?

43. EU-FINLAND KOKAR: Folk har fått nog (nr 1)

Det är midnatt och jag läser i nätet hur finska Finland debatterar den senaste nyheten.

Den permanenta europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) invigdes i dag i Luxemburg. Till att börja med fungerar ESM samtidigt med den nuvarande kris- fonden (European Financial Stability Facility, EFSF). Senare är det meningen att ESM ska ersätta EFSF.

Enligt avtalet ska euroländerna betala ESM kapitalet i fem omgångar under fem år. Men Finland betalar sin egen andel, 1,44 miljarder euro, på en gång. Detta var en överens- kommelse som gjorde det möjligt för andra länder att anta Finlands säkerhetskrav för Grekland och Spanien. Finland måste betala sin andel den12 oktober.

En av kommentarerna sammanfattar känslorna på ett utmärkt sätt: Jag är mycket frestad att skriva ett helt lager av fulaste tänkbara ord till Finlands beslutsfattare.”

I övrigt ger kommentarerna uttryck för djupaste frustration och ilska. Både hotelser och svart humor kryddar debatten. Man vill också stämma de ledande politikerna för landsförräderi.

Nu har, såsom finnar kallar den, alla tiders sämsta regering (och i synnerhet SDP, Samlingspartiet och Svenska folkpartiet) uppenbarligen pinat sin befolkning till den grad att vi verkligen står inför en händelserik höst i Finland. Den inleds med kommunalval i slutet av månaden, om folkets nerver nu håller så långt!

42. ATT LITA PÅ MEDIA?

MÄNNISKAN, POLITIKEN OCH MEDIA  
   
Av någon anledning så passar det väl in med en stund av samhällelig humor i form av ett avsnitt ur Bo Baldersons bok Statsrådet och döden. Efter en rad incidenter blir Statsrådet misstänkt för ett mord, vilket sedan återges i de olika svenska tidningarna på olika sätt:

1. EXPRESSEN

Expressen förklarade att statsrådet omedelbart måste avgå och detta oberoende av om han visade sig skyldig till mord eller ej. ”Landet kan inte ha en inrikesminister som i stunder av nationell kris mycket väl kan tänkas sitta bunden för lång tid annorstädes än vid sitt skrivbord.”

2. SVENSKA DAGBLADET

Svenska Dagbladet skrev: ”Ingen i detta land kan eller bör dömas ohörd, i tidningsrubriker eller i uttalanden av omdömeslösa brottsutredare. Detta gäller även socialdemokratiska statsråd och även tre veckor före ett val.”

3. DAGENS NYHETER

Dagens nyheter visade föga blick för behovet av kommentarer till väsentligt, aktuellt nyhetsmaterial genom att ordna vitt och brett om det amerikanska presidentvalet i november och någon fruktad hungerskatastrof som till på köpet tycktes ligga åratal framåt i tiden.”

4. AFTONBLADET

För Aftonbladet hade statsrådet nu blivit en så het potatis att han bollades mellan två ledarstumpar, försiktigtvis inte helt liktydiga. Jag vet inte mycket om tips men det påminde något om det där herr Kock i TV brukar kalla ”gardera med kryss”. I den första stumpen hette det att statsrådet naturligtvis inte på förhand kunde betraktas som helt skild från saken men att det var av vikt att komma ihåg att han var ekonomiskt oberoende. Dö-dade ett sådant statsråd gamla damer, så tycktes meningen vara, skedde det inte för snöd vinnings skull utan av andra, högre motiv, förmodligen ren idealitet.

5. ARBETET

Statsrådet: Vad som betyder något är vad Arbetet skriver. Vi är stuntmännen som varje dag hoppar från taket och det hör till spelet att vi ska slå igenom alla utom de sista, skärrandiga markiserna. Men faller vi genom där också börjar det bli farligt och brister den allra sista, Arbetet, under oss så slår vi i gatan. Och då är allt slut. Då återstår bara ...

Jag:  Slut? Du menar ... döden?

Statsrådet: Döden? Vem har talat om döden? Nej, man blir landshövding. Du anar inte vilka län det finns. Blåsiga och hemska. Nästan öde eller med folk som man inte förstår dialekten hos. Eller också blir man generaldirektör. Eller också, och det är nog det hemskaste av allt, skickas man utomlands som ambassadör. Till Bryssel för att förklara regeringens EEC- politik eller till Guatemala tillsammans med en kanslist. Det ena bryter ner en psykiskt, det andra fysiskt.


Att var den främsta humorn var? Jo, boken är skriven 1968, inte 2012! Varför jag ville skriva detta? Jo, människan i Europa ändrar sig inte så fort och i det mediala vimlet beskrivs dagens politik på tusen olika sätt. Viktiga insikter för oss, tycker jag, inför den händelserika hösten 2012.

tisdag 6 september 2011

41. TILL LAGTINGET 16.10.2011

EFTER VALET: UPPDATERAT 25.7.12

EU-KRITIKERNA SÄGER "VAD VAR DET VI SADE"! OCH INTE BARA EURON, UTAN NU HAR OCKSÅ EU SVÅRT ATT SKÖTA SINA BETALNINGAR !!!

FÅR SE HUR EUROPEERNA FORTSÄTTER ATT AGERA . . .

SAMTIDIGT: FINLAND I INBÖRDESKRIG? ÅTMINSTONE VAD DEBATTEN GÄLLER, D.V.S. VANLIGT FOLK MOT REGERINGSPARTIERNA. TONERNA ÄR ALLT ANNAT ÄN FREDLIGA, ÅTERKOMMER MED NÅGOT AV ALLT DETTA SMÅNINGOM . . .


___________________________________________________

Hej,

under denna text nr 41 kommer jag att inför lagtingsvalet den 16 oktober kommentera och analysera diverse samhällsfrågor (8 texter/10.10).

Varje text kan Du komplettera genom att öppna rubriker under ARKIV i högerbalken. Annars,de tre mest lästa av mina texter är nr 30 om George Orwell(överlägset!), nr 20 med rubriken Annorlunda frågesport och nr 38 om EU--beskattning.

Jag öppnar sidan för debatt efter valet ifall jag blir invald.

Hälsningar till alla de cirka 80 ålännningar som röstade på mig i senaste EU-valet! Nu fortsätter vi arbetet och alla som känner igen sig i mina resonemang är välkomna med i "lagtingsäventyret" 2011 ...

MOTTO: En inflyttad kan tänka och jobba för Åland och samtidigt informera om vad som pågår i finska Finland (= för att balansera ensidiga informationen på Åland)
I finska Finland brukar jag informera om Åland!

Mvh. Merja, bor i Mariehamn sedan sommaren 2010
__________________________________________________

TEXT 1
HÖSTENS MEST POSITIVA TANKE ÄR DENNA:

På lagtinget behövs folk som är fria från sådana tvingande förbindelser som hindrar att i offentligheten kunna rapportera om hur EU redan påverkat och håller på att påverka det mesta i lagtingets beslutsfattande.Det behövs helhetsbilder.

Tänker man på vilka som helst av de centrala sektorerna i lagtingspolitiken så kommer de inte undan den klåfingriga unionen. Vi har redan direktiv, bedövande bidragsmaskineri eller annars insmygande lagstiftning för jordbruk, miljö, utbildning, transporter, sjöfart, ekonomi och beskattning, kommunstrukturen, säkerhet och övervakning, media, inflyttning, social trygghet, ungdomsarbete med mera.

För mig är detta inte lika med självstyrelse och vettiga utlandskontakter.

Det som ofta anses vara positivt i allt EU-arbete är enligt min mening ingenting annat än vansinnigt dyra kulisser för mindre respekterade strävanden och euroidealism.

Ingen god kapitalism alltså, ingen god social och annan trygghet heller. Inte ens någon god ram för småföretagande eller effektivt miljöarbete.Och vanligt folk runtom i Europa visar mer och mer sin irritation, inte mera via politiska partier, utan på gatorna. På Åland kan vi ännu reagera på annat sätt!
__________________________________________________

TEXT 2
RAPPORTÖREN OM LÖFTEN OM LIKVÄRDIG SERVICE

Man är arbetslös, sjuk, har sin släkting i behov av vård och hjälp. Rubrikerna berättar om vacklande socialvård, ersättningarna från FPA har stannat upp på en nivå från början av 90-talet och kommunerna har börjat strama åt sin service.

Mer och mer inflyttning och löften om likvärdig service såsom vi vill ha det? Men vem fattar besluten redan nu och vem betalar och hur? Kolla dessa utdrag, i kortform, ur boken Spänningsfält i EU (Europa-informationen, inrikesministeriet 2009):

1. Enkäter visar att allt fler medborgare instämmer med påståendet att makten rinner dem ur händerna - antingen till EU, självständiga centralbanker eller exempelvis multinationella företag.

2. Man har blivit tvungen att omvärdera nationella system nationella system utgående från europeisk synvinkel.

3. Efter millennieskiftet har kommissionen börjat bredda tillämpnings-området för begreppet allmännyttiga tjänster så att det också täcker social- och hälsovårdspolitiken (allt från bostadsbidrag till pensionsförsäkringar, omhändertagna barn till hälsovårdstjänster).

4. Den avgörande frågan som uppstått är var området för ekonomisk verksamhet börjar och var den icke-ekonomiska verksamheten slutar.

I Finland ser man tydligt hur kommunstrukturen centraliseras för att smidigare kunna anpassa landet till EU:s tilltänkta sociala, och andra, system.

Vad håller vänstern och alla liberalt tänkande politiker på med på Åland?

- Lagtinget behöver beslutsfattare med EU-rapportörroll.
__________________________________________________

TEXT 3
RAPPORTÖREN OM SJÄLVSTYRELSEN

Jag stöder fullt det grundläggande i Obunden Samlings 32-sidiga valprogram:

1. Man vill ha en ramlag som ger ålänningarna rätt att ta över behörighet i egen takt

2. Demokrati är att kunna påverka sin vardag

3. EU blir ett samarbetsområde utan överstatlighet

4. Medborgarnas rättssäkerhet garanteras också i ekonomiskt svåra tider

5. Angående samhällets bidrag: Näringslivet måste stå för 70% av investeringarna och förbinda sig att driva verksamheten under överskådlig tid

6. Åland bör överta lagstiftningsbehörigheten för folkbokföringen

7. Kommunförbunden: deras roll skall klarläggas

8. Få en effektiv rollfördelning mellan politik och förvaltning

9. Vi behöver en självstyrelseombudsman

10. Rapportera fel och oegentligheter inom den politiska förvaltningen

Min personliga politiska linjedragning parallellt är att:

1. Europa har alltid varit ett samarbetsområde och behövs som så för att Åland syns internationellt, men EU håller på att skapa allt starkare överstatlighet och kör om och över självstyrelsen (språkskyddet, några praktikantplatser för barnen och maktlösa EU-representanter räcker inte till för att hindra denna utveckling). Strax finns det ingenting att ta över från Finland heller!

2. det behövs således ständig och offentlig rapportering om hur EU påverkar på landskapsnivå och på kommunal nivå (förnäma EU-besökare i liberal stil är inte lika med rapportering och sakkunnighet gentemot ålänningar)
__________________________________________________

TEXT 4
RAPPORTÖREN OM INFLYTTNING UTAN MOTTAGARANSVAR

Vad jag vill säga med jämförelsen nedan är att när det sociala nu redan är vacklande så varför propagera för mer och mer inflyttning utan finansieringsansvar?

Det torde vara ett känt faktum för alla att ersättningarna från FPA har stannat upp på en nivå från början av 90-talet och kommunerna har börjat gallra av sin service. I Finland har kommunerna nu utlyst kommunuppror mot regeringens planer.

Det som vi nu borde parallellt tänka på är det som EU-idealismen förorsakar:

1. Röda Korset (www.ifrc.org) noterade i oktober 2009 att det är märkligt hur lite rika Europas regeringar uppvisat intresse att lösa egna landets sociala problem. Enligt EU:s statistikbyrå är cirka 21,8 miljoner arbetslösa och cirka 50 miljoner befinner sig inom farozonen. Hela 2/3 av det rika Europas länder inkluderar mathjälpen i sina sociala program.

2. I november 2009 noterade Inrikesministeriet i sin kartläggning att Finland varit det mest generösa landet inom EU att ekonomiskt stöda asylsökande familjer. Finland gav 1277€ i månaden, gratis boende samt hälsokontroll, Sverige 531 €, England och Italien mat och bostad men inga pengar. År 2007 var antalet asylsökande till Finland 1500, år 2009 var antalet redan sex tusen!

3. Den 26 april 2010 ändrade EU sina direktiv så att en EU-medborgare får fortsatt socialskydd när han/hon jobbar i ett annat EU-land. Utländska arbetstagare varit duktiga på att skapa falska dokument och missbruka socialen.

Jag gillar våra inflyttade, men s.k. fredsprojektet EU har lett till socialt krig i Europa och jag vill inte att Åland kommer att utgöra en aktiv del av detta.
___________________________________________

TEXT 5
RAPPORTÖREN OM KOMMUNSAMMANSLAGNINGAR

De som förespråkar sammanslagningar av kommuner påtvingat från ovan gör mig ytterst misstänksam. Jag köper inte tanken att det enbart skulle vara fråga om lokal ekonomi.

Så här har svenska myndigheter analyserat läget redan 2004:
”EU:s strukturfonder medfinansierar projekt runt om i Sverige och belyser hur EU samverkar med kommuner, landsting och regioner i deras roll som samhällsbyggare. När lokala och regionala myndigheter utövar sitt tillsynsansvar finns ofta ett europeiskt regelverk som grund för den svenska lagstiftningen. Livsmedelssäkerhet, regler om badvatten och djurhållning är några exempel. Svenska kommuner, landsting och regioner är stora arbetsgivare, och påverkas därför av gemensamma regler kring arbetstider och arbetsmiljö. Den europeiska nivån kommer även in i rollen som serviceproducent, till exempel när entreprenader ska genomföras.”

Det är skrämmande, inte minst med tanke på välfärden å ena sidan och självstyrelsen å andra sidan. Redan artikel 50 i Lissabon-fördraget talar om hur EU vill avskaffa alla hinder i vägen för placering av verksamheter, arbetande och anskaffning av mark. Allt som våra lagtingskandidater nu lovar och invalda politiker fattar beslut om måste vi börja EU- konsekvensbedöma, offentligt och i klartext!

PS. MÄRKLIGT HUR LANDSKAPETS TJÄNSTEMÄN BBBÖRJAR ÅKA RUNT I LANDSKAPET OCH MARKNADSFÖRA LEADER-PENGAR, ALLTID INFÖR KOMANDE VAL !!!

____________________________________________

TEXT 6
RAPPORTÖREN OM HUR TURISTBYRÅN TAS ÖVER ELLER OM DEBATTEN SOM ALDRIG ARRANGERAS

Man pratar gärna om tandvård, pensioner, knarkproblemet och många slags sociala och andra bidrag. Men har ni sett någon relatera de här vardagsfrågorna till vad som är möjligt vad gäller vår omvärld och EU. Den analysen skrivs inte, den debatten arrangeras aldrig på Åland. Varför?

Här är i varje fall ett exempel på hur en sådan analys kan låta. Statssekreterare Raimo Sailas konstaterade i Finlands radio den 28 september att:

1. exporten försvagats i snabb takt

2. med tanke på konkurrenskraft och sysselsättning/arbetslöshet borde man i åtminstone två års tid hålla sig till nollinje vad gäller lönerna

3. under en kort period har statsskulden ökat med 25 miljarder euro

4. de ökade EU-garantierna motsvarar i storlek Finska statens budget

5. norra Europa betalar södra Europas skulder

Samtidigt ger jag som exempel följande axplock från finsk media:

1. man kämpar mot knark i en EU med allt öppnare gränser

2. pensionsfonderna har placerat utomlands, d.v.s. i Europa och nu pekar kurserna neråt

Och nu påstås regeringspartiet centern ”ha åstadkommit mer inflytande i EU” och regeringspartiet liberalerna ”har lyckats bevaka inflytandefrågorna under den gångna
valperioden”.

Det som man egentligen åstadkommit kallar jag euroturism varför jag rekommenderar att liberalerna tar över turistbyrån och fortsätter där i stället. Och övriga dagdrömmare kan sedan jobba som turistguider för alla dessa EU-grupper.

____________________________________________

TEXT 7
RAPPORTÖREN OM STOR LANDSKAPSFÖRVALTNING

Vad avses när en del kandiderar med temat effektivare förvaltning på lagtingsnivån? Att man ännu smidigare jobbar för vissa kretsars intressen utan att alla har uppfattning om vad som pågår, eller?

När man inte öppet vill berätta något så försöker man skapa en uppfattning om EU att det är en liten detaljfråga som folk inte behöver bry sig om. Eller så försöker man mellan raderna ge budskapet att när man har lyckats avvärja några enstaka jakt-direktiv så är allt frid och fröjd igen.

Europas internationellt arbetande EU-kritiker har dock en annan uppfattning. Som exempel tar jag här fram det totala antalet rättsakter som är gällande plus rättsakter som är under beredning (källa: EUR-Lex per 8.5.09). Sammantaget har man alltså i dag minst 17.069 + 1.355 rättsakter, vilket gör totalt 18.424 lagar som täcker alla samhällets funktioner (hela texten i arkiv/nr 8).

Till exempel regler tillämpliga på företag var redan 2009 alltså 111 + 22, d.v.s. 133 stycken. En hel del att hantera, kolla och övervaka eller hur?

Och vem tror ni att gör det hela? En växande tjänstemannakår naturligtvis! Och blir tjänstemän färre till antal så desto mer måste Åland anlita Finland och dess blankettlagar för att hinna uppfylla EU-kraven.

Och så täcks liberalerna prata om beslut som fattas så nära som möjligt subsidiaritet)!

Ålänningarna måste få en klar bild av dagens förvaltningsmässiga verklighet!

___________________________________________

TEXT 8
RAPPORTÖREN OM SKATTEÖVERTAGANDE

När offentliga Åland inte vill så vill jag som invald i lagtinget satsa en del av lönen för att skapa ett informativt forum för vanliga skattebetalare.

Vem skall vi t.ex. överta beskattningen av, Finland och/eller EU? Med vilken ”subsidiaritet” och vilka ”undantag i all evighet” eller unik lobbar- erfarenhet? Några axplock (och citat) ur mina insändare:

1. Jag tackar Carl Haglund för svaret till min fråga om EU-beskattning. Du vet ingenting och ”hoppas” att det inte blir någon beskattning heller.

2. Helsingfors 7.3.2006 med Alain Lamassoure (den ständiga rapportören för projektet), Ulla-Maj Wideroos (finansministeriet) och Jari Koskinen ( beskattnings- kommitté i riksdagen): Konstaterades att AL ”var övertygad om att i något skede en del av nationell skatt borde överföras till unionen, alltså ”del av någon nationell skatt så att landets budget inte behöver belastas med detta (!)”.

3. Eftersom det skulle bli för dyrt för EU att beskatta länderna, så ”skulle det vara mycket enklare att utnyttja någon skatt som redan existerar i alla medlemsländer”.

4. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog 2006 det som redan Rudingrapporten 1992 slog fast: ”Det behövs gemensamma regler för definitionen av skattebasen (inkl. minimi- och maximinivåer för skattesatserna)

5. ”Kommissionen ingriper nationella konstitutioner varje dag, att den inte skulle göra det är absoluta fantasier! Å andra sidan du må ha något i den nationella grund-
lagen, men det gäller inte eftersom EU-lagen är ovanför. I fördraget vill EU även nå
kommunala nivån”. Regionkommittén har inte gjort sitt heller.

6. ”Den offentliga sektorn blivit fångar hos europeiska finansjättar, vars tillväxt den inte mera vågar kritisera. Lobbarsystemet i EU stöder dessa aktörers agerande”.

7. Offentliga skulden var 66 % 2007 och 83,6 % av BNP 2010 (källa: Eurostat).Men hela skulden består av hushållens, företagens och offentliga sektorns skuldsättning: Frankrike 199,5 %, Tyskland 202,7 %, Spanien 269,3 %, England 255,0 % och Italien 221 %.

__________________________________________

SÖKRUTAN